Jag arbetade på förskola i 25 år. Då reagerade jag ibland på att verksamheten präglades av traditionellt kvinnliga värderingar och att pojkarna ofta sågs som problem. Den första skivan var ett försök att visa på andra sätt att se på musik än de vanliga sångerna om små söta djur som är kärnan i de flesta förskolors sångskatt.
Vi trodde att sångerna skulle vara särskilt uppskattade av pojkar. Det var fel – flickor var minst lika trötta på gamla sångerna och njöt lika mycket.
Vi deltar inte i diskussionen om huruvida kön/genus är socialt eller biologiskt. Eftersom vi som skrivit sångerna är pojkar kallar vi sångerna pojkaktiga. Det är en medveten provokation. Det finns inget könsneutralt läge i barnens värld och tids nog konstruerar de något som skulle kunna kallas könsidentitet utifrån sina erfarenheter.
